7. Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8. Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9. Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10. Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11. Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12. Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13. Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14. Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15. Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16. Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17. Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18. Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19. Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20. Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.