3. Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4. Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5. Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6. så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7. Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8. Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9. Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10. Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11. Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12. Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13. Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.