22. Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23. Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24. ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25. Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27. Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28. Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29. då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.