18. Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19. Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20. Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21. Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22. Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23. Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,