9. Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10. Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11. Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12. Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13. Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14. till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15. Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?