12. Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13. Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14. till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15. Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16. Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.