22. Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23. Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24. Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25. Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26. han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27. han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28. han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.