2. Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3. Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4. Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5. Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6. Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7. Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8. Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9. Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10. Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11. Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12. Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13. i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14. Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15. Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;