1. Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2. Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3. Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4. Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5. Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6. Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7. Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8. Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9. Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10. Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11. Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12. Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,