20. Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21. Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22. Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.