12. Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
13. över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14. Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
15. detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16. då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17. Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
18. Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19. Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20. Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.