9. Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
10. Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
11. Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
12. Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
13. Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
14. Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
15. »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»
16. Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
17. Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.