Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Jeremia 4:10-25 Svenska 1917 (SV1917)

10. Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.» Svärdet är ju nära att taga vårt liv.

11. På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;

12. nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!

13. Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade!

14. Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?

15. Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.

16. Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.

17. Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.

18. Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.

19. I mitt innersta våndas jag, i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri.

20. Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält.

21. Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud?

22. Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.

23. Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus.

24. Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade.

25. Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort.

Läs fullständig kapitel Jeremia 4