29. Då svarade jag eder: »I skolen icke förskräckas och icke frukta för dem.
30. HERREN, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för eder, alldeles såsom han handlade mot eder i Egypten inför edra ögon,
31. och alldeles såsom i öknen som du har sett, där HERREN, din Gud, bar dig, såsom en man bär sin son, hela den väg I haven vandrat, ända till dess att I nu haven kommit hit.»
32. Men detta oaktat trodden I icke på HERREN, eder Gud,
33. som gick framför eder på vägen, för att utse lägerplatser åt eder: om natten i eld, för att lysa eder på den väg I skullen gå, och om dagen i molnskyn.
34. Då nu HERREN hörde edra ord, blev han förtörnad och svor och sade:
35. »Sannerligen, ingen av dessa män, i detta onda släkte, skall få se det goda land som jag med ed har lovat giva åt edra fäder,
36. ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall få se det, och åt honom och åt hans barn skall jag giva det land han har beträtt, därför att han i allt har efterföljt Herren.»
37. Också på mig vredgades HERREN, för eder skull, och sade: »Icke heller du skall komma ditin.