42. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43. Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44. Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45. Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47. HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48. Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49. du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50. Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.