4. HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5. Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
6. dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7. Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8. Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9. Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10. Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11. Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12. Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13. Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14. HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15. Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16. Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18. Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.