37. du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38. Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39. Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40. Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43. Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44. Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45. Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47. HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48. Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49. du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50. Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.