31. Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33. Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34. du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35. du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36. Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37. du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38. Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39. Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40. Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43. Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44. Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45. Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47. HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!