1. Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2. Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3. Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4. HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5. Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
6. dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7. Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8. Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9. Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10. Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11. Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar