25. Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.
26. Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.
27. Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.
28. Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre.»
29. Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.
30. Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud.»
31. Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;
32. men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.