23. Men David svarade: »Så skolen I icke göra, mina bröder, med det som HERREN har givit oss, då han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara, som kom över oss.
24. Och vem skulle för övrigt härutinnan vilja lyssna till eder? Nej, sådan deras lott är, som draga med i striden, sådan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jämnt med varandra.»
25. Och därvid blev det, från den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och rätt i Israel, såsom det är ännu i dag.
26. När sedan David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, i det han lät säga: »Detta är en skänk till eder av bytet från HERRENS fiender.»
27. Han sände till de äldste i Betel, de äldste i Ramot i Sydlandet och de äldste i Jattir;
28. till de äldste i Aroer, de äldste i Sifamot och de äldste i Estemoa;
29. till de äldste i Rakal, de äldste i jerameeliternas städer och de äldste i kainéernas städer;
30. till de äldste i Horma, de äldste i Bor-Asan och de äldste i Atak;
31. till de äldste i Hebron och till alla de orter där David hade vandrat omkring med sina män.