17. Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»
18. Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.
19. Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.
20. Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
21. Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.
22. Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.
23. Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.
24. När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
25. »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»
26. Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!
27. Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»
28. Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
29. alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.