23. Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
24. Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
25. Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
26. Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»
27. Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Jakob.»
28. Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har <spärr>kämpat</spärr> med <spärr>Gud</spärr> och med människor och vunnit seger.»
29. Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade honom där.
30. Men Jakob gav platsen namnet <spärr>Peniel</spärr>, »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat».
31. Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
32. Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.