17. Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
18. då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'»
19. Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
20. Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'» Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»
21. Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.
22. Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.
23. Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
24. Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
25. Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
26. Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»
27. Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Jakob.»
28. Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har <spärr>kämpat</spärr> med <spärr>Gud</spärr> och med människor och vunnit seger.»
29. Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade honom där.
30. Men Jakob gav platsen namnet <spärr>Peniel</spärr>, »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat».
31. Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.