27. Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.
28. Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
29. En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.
30. Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet <spärr>Edom</spärr>.
31. Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»
32. Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»
33. Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.
34. Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.