8. Och stängerna voro så långa, att deras ändar väl kunde ses från helgedomen framför koret, men däremot icke voro synliga längre ute. Och de hava blivit kvar där ända till denna dag.
9. I arken fanns intet annat än de två stentavlor som Mose hade lagt ned däri vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.
10. Men när prästerna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus,
11. så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.
12. Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
13. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där du må förbliva till evig tid.»
14. Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela församling, under det att Israels hela församling förblev stående.
15. Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:
16. 'Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.'
17. Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn;
18. men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att du har detta i sinnet;
19. dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'