8. Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
9. Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,
10. frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»
11. Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud <spärr>har brutit ned</spärr> mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet <spärr>Baal-Perasim</spärr>.
12. De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13. Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
14. När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
15. Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»
16. David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
17. Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.