8. detta trots att Abraham hade fler barn. Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som får vara Guds eget folk, utan bara de som är födda som ett resultat av Guds löfte.
9. Isak blev ju till som ett resultat av följande löfte från Gud: "Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son."
10. Samma sak hände sedan med vår stamfar Isaks två tvillingpojkar, som hans fru Rebecka fick.
11-13. Redan innan de föddes, ja, innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sa Gud till Rebecka: "Den äldre pojken ska tjäna den yngre." Gud säger också i Skriften: "Jag älskade Jakob men förkastade Esau." Detta visar att Gud har sin egen plan för att välja ut människor. Han väljer inte ut människor på grund av deras goda gärningar, utan genom att inbjuda dem att få tillhöra honom.
14. Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte!
15. Gud sa ju till Mose: "Jag visar nåd mot vem jag vill, och jag visar medlidande med vem jag vill."
16. Om Gud alltså är god mot någon, är det inte för att den människan ville det eller gjorde något särskilt. Nej, Gud bestämde sig bara för att visa henne medlidande. Därför kan vi inte heller anklaga Gud för att ha bedömt oss orättvist.
17. Det står till exempel i Skriften att Gud sa till farao: "Jag har låtit dig bli kung, för att jag ska kunna visa min makt genom det jag gör med dig, och för att alla människor ska höra om mig."
18. Gud är alltså god mot vem han vill, och han gör hjärtat hårt på vem han vill.
19. Nu kanske någon säger: Varför anklagar Gud oss då när vi gör fel? Det är ju hans vilja som styr oss människor.
20. Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: "Varför gjorde du mig så här?"