18. Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte.
19. Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall.
20. Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.
21. Det tycks finnas en slags ofrånkomlig regel som säger att jag ständigt måste handla fel, trots att jag vill göra det som är rätt.
22. Av hela mitt hjärta instämmer jag i allt som står i Guds lag,
23. men en annan lag styr min kropp och mina handlingar. Denna syndens lag som finns inom mig krigar mot mitt eget förnuft och gör mig till sin fånge.