10. Vi var Guds fiender, men blev försonade med honom genom att hans Son tog vårt straff när han dog. Därför kan vi nu, när vi är Guds vänner, också vara säkra på att Sonen ska rädda oss från evigt straff, eftersom han uppstod från de döda igen.
11. Men inte nog med det, vi gläder oss dessutom över den gemenskap vi har med Gud just nu, en gemenskap som blev möjlig genom att vår Herre Jesus försonade oss med Gud och gjorde oss till hans vänner.
12. Genom en enda människa, Adam, kom synden in i hela människosläktet. Straffet för hans synd var att han skulle dö, och sedan den dagen dör alla människor, eftersom alla syndar.
13. Ja, människor syndade långt innan judarna hade fått Moses lag. Så trots att det inte fanns någon lag att bryta mot,
14. Denna Adam hade en viss likhet med Jesus, han som skulle komma senare. Men ändå fanns det en skarp kontrast mellan dem,
15. för det är en enorm skillnad mellan en människa, som syndar, och Gud, som i sin godhet förlåter. Likheten består i att det var en enda människa som genom sin synd gjorde så att alla måste dö, och att det var en enda människa, Jesus Kristus, som gjorde så att Gud gav oss alla en förlåtelse vi inte förtjänar. Och denna fria gåva, som Gud i sin godhet gav oss, är oändligt mycket större.
16. Det är också stor skillnad mellan följderna av denna enda mans synd och Guds fria gåva, förlåtelsen. En enda mans synd ledde till att alla människor dömdes till att dö, medan alla människors synd ledde till att Gud visade oss nåd och förlät oss.
17. Det är sant, att en enda människas synd gjorde så att döden fick makt över alla människor. Men det är lika säkert att en enda människa, Jesus Kristus, har gjort så att livet härskar i alla dem som tar emot Gud fria gåva. Gud låter oss ju i sin oändliga godhet bli skuldfria inför honom, om vi tar emot hans förlåtelse.