43. Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna.
44. Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45. Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor.
46. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig."
47. Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare.
48. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa."
49. Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: "Godafton, Mästare!" och gav honom en hälsningskyss.
50. Jesus svarade: "Min vän, gör det du har kommit hit för att göra." Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.
51. En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.
52. Men Jesus sa till honom: "Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.
53. Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det?
54. Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända."
55. Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag satt jag där och undervisade utan att ni grep mig.
56. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt genom profeternas skrifter ska bli verklighet." I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.
57-58. De som hade arresterat Jesus ledde honom nu till översteprästen Kajafas palats, där laglärarna och folkets ledare hade samlats. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på gården. Där slog han sig sedan ner tillsammans med tjänarna för att se vad som skulle hända med Jesus.
59. Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet att hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden.
60-61. Men trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt, kunde man inte hitta något att anklaga honom för. Till slut förklarade i alla fall två män: "Vi har hört den här mannen säga: 'Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.' "
62. Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: "Tänker du inte svara? Har du sagt detta eller inte?"
63. Men Jesus teg. Då sa översteprästen: "Inför den Gud som lever, kräver jag att du talar om för oss om du är Messias, den utlovade kungen, Guds Son."
64. Jesus svarade: "Det är du själv som kallar mig det. Men jag försäkrar er, att efter detta ska ni få se mig, Människosonen, sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln."
65. Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: "Han har hädat Gud! Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda.