26. Då hans efterföljare fick se honom gå på sjön blev de dödsförskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
27. Men Jesus talade genast till dem och sa: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
28. Då ropade Petrus till honom: "Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet."
29. Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.
30. Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka. "Rädda mig, Herre!" skrek han.
31. "Är din tro så liten?" sa Jesus. "Varför tvivlade du?"
32. Sedan steg de i båten, och i samma stund la sig vinden.
33. De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: "Du måste vara Guds Son!"
34. När Jesus och hans efterföljare hade åkt över sjön, gick de i land vid Gennesaret,
35. och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området för att sprida nyheten om hans ankomst, och snart kom folk dit med alla sina sjuka.
36. Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska!