21. Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
22. Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.
23. Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.
24. Under tiden hade hans efterföljare råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och de hade stora problem med att ta sig över till andra sidan eftersom det var motvind.
25. Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet.
26. Då hans efterföljare fick se honom gå på sjön blev de dödsförskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
27. Men Jesus talade genast till dem och sa: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
28. Då ropade Petrus till honom: "Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet."
29. Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.
30. Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka. "Rädda mig, Herre!" skrek han.
31. "Är din tro så liten?" sa Jesus. "Varför tvivlade du?"
32. Sedan steg de i båten, och i samma stund la sig vinden.
33. De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: "Du måste vara Guds Son!"