15. På kvällen kom sedan hans efterföljare fram till honom och sa: "Det är redan sent, och det finns inget att äta här i ödemarken . Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt omkring och köpa mat."
16. Men Jesus svarade: "Det behövs inte. Ni själva kan ge dem mat!"
17. "Ska vi?", utropade de. "Vi har ju bara fem bröd och två fiskar!"
18. "Ge dem till mig ", sa han.
19. Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina efterföljare, som delade ut dem till folket.
20. Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.
21. Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
22. Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.
23. Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.
24. Under tiden hade hans efterföljare råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och de hade stora problem med att ta sig över till andra sidan eftersom det var motvind.
25. Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet.
26. Då hans efterföljare fick se honom gå på sjön blev de dödsförskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
27. Men Jesus talade genast till dem och sa: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
28. Då ropade Petrus till honom: "Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet."
29. Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.
30. Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka. "Rädda mig, Herre!" skrek han.
31. "Är din tro så liten?" sa Jesus. "Varför tvivlade du?"
32. Sedan steg de i båten, och i samma stund la sig vinden.