18. Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte."
19. "Ni tröga människor som inte vill tro!" utbrast Jesus. "Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig."
20. Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och kastade sig fram och tillbaka med fradga runt munnen.
21. "Hur länge har han varit sådan här?" frågade Jesus pappan. Han svarade: "Ända sedan han var liten.
22. Och den onda anden får honom ofta att falla i elden eller i vattnet för att han ska dö. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!"
23. "Om jag kan?" svarade Jesus. "Allt är möjligt för den som tror."
24. "Jag tror", utropade pappan. "Hjälp min otro!"
25. Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den onda anden och sa: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!"
26. Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös på marken, och många började mumla: "Han är död."
27. Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.
28. När Jesus sedan kom till det hus där han bodde, och blev ensam med sina efterföljare, frågade de honom: "Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?"
29. Jesus svarade: "Den sortens ande kan bara drivas ut genom bön."
30. Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare området och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika all uppmärksamhet,
31. eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa sina efterföljare om. Han förklarade: "Jag, Människosonen, ska bli förrådd och överlämnad till människorna, och de kommer att döda mig, men efter tre dagar ska jag uppstå från de döda igen."
32. Men de förstod inte vad han ville säga, och ingen vågade fråga honom heller.
33. Så kom de till Kafarnaum, och när de var i det hus där de skulle bo, frågade han dem: "Vad pratade ni om på vägen?"
34. Men de skämdes för att svara, för de hade diskuterat vem av dem som var mest betydelsefull.
35. Då satte han sig ner och bad sina tolv närmaste efterföljare att komma till honom, och han sa till dem: "Den som vill vara mest betydelsefull måste göra sig minst och ödmjukast av alla och bli allas tjänare."
36. Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, la armen om barnet och sa: