5. När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: "Min son, jag har förlåtit dina synder!"
6. Men några av laglärarna satt där, och de sa för sig själva:
7. "Hur kan han tala på det viset och häda Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder."
8. Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och sa till dem: "Varför tänker ni att just detta är en hädelse?
9. Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: 'Res dig upp, ta din sovmatta och gå' som att säga: 'Jag förlåter dig dina synder'?"
10-11. Sedan vände han sig till den förlamade och sa: "För att bevisa att jag, Människosonen, har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: 'Res dig upp, ta din sovmatta och gå hem!' "
12. Då steg mannen upp, rullade genast ihop sin matta och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och ropade: "Aldrig förr har vi sett något sådant!"
13. Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem.
14. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. "Kom och bli min efterföljare", sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.
15. När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Levis hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk, för många av dessa hade också börjat följa Jesus.
16. Då laglärarna bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans efterföljare: "Sänker han sig verkligen så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?"
17. Men Jesus hörde det och sa: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja."
18. Johannes döparens efterföljare och fariseerna fastade regelbundet. En dag kom därför några och frågade Jesus varför inte hans efterföljare fastade när Johannes efterföljare och fariseerna gjorde det.