54. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.
55. Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.
56. Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra.
57. Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet:
58. "Vi har hört honom säga: 'Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!' "
59. Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens.
60. Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: "Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?"
61. Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: "Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?"
62. "Ja, det är jag", svarade Jesus, "och ni ska få se mig, Människosonen, sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln."
63-64. Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: "Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?" Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.
65. Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. "Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp", sa de. Och vakterna gav honom örfilar.
66-67. Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: "Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?"
68. Men Petrus protesterade och sa: "Jag vet inte ens vad du pratar om!" Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.
69. Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: "Han är också en av dem!"
70. Lite senare sa de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen."
71. Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!"