36. "Pappa, Far i himlen", sa han, "allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."
37. Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. "Simon", sa han till Petrus, "sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?
38. Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er."
39. Så gick han bort och bad med samma ord.
40. Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41. När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor.
42. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig."
43. Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna och folkets ledare.
44. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning."
45. Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. "Mästare", sa han och gav honom en hälsningskyss.
46. Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47. Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.