31. Men Petrus gav sig inte, utan sa: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!" Och alla de andra sa samma sak.
32. De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: "Sätt er här medan jag går bort och ber",
33. Han greps nu av bävan och ångest,
34. och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig."
35. Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt.
36. "Pappa, Far i himlen", sa han, "allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."
37. Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. "Simon", sa han till Petrus, "sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?
38. Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er."
39. Så gick han bort och bad med samma ord.
40. Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41. När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor.
42. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig."
43. Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna och folkets ledare.