14. Då sa Jesus till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig!" Och hans efterföljare hörde honom säga det.
15. När de kom fram till Jerusalem gick han in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor,
16. och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.
17. Sedan undervisade han dem och sa: "Har inte Gud sagt i Skriften: 'Mitt hus ska vara en plats där alla folk kan be?' Men ni har låtit det bli 'ett tillhåll för tjuvar och banditer'."
18. När översteprästerna och laglärarna fick höra vad han gjort, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.
19. På kvällen lämnade sedan Jesus och hans efterföljare staden.
20. När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg Jesus efterföljare att det hade vissnat ända från roten.
21. Då kom Petrus plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: "Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!"
22. Då sa Jesus till sina efterföljare: "Ni måste lita på Gud helt och fullt.
23. Jag försäkrar er, att om ni verkligen tror av hela ert hjärta och inte tvivlar, så kan ni säga till det här berget: 'Upp med dig och kasta dig i havet', och det kommer att bli så.
24. Ja, jag försäkrar er, att om ni bara tror, så kan ni be om vad som helst, och ni ska få det!
25. Men när ni ber till Gud ska ni först förlåta dem ni är arga på. Då ska också er Far i himlen förlåta er era synder."
27. Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och laglärarna och folkets ledare fram till honom.
28. De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget.
29. "Det ska jag strax säga er", sa Jesus, "om ni bara svarar på en annan fråga först.
30. När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte? Svara mig på det!"
31. De började genast diskutera med varandra och sa: "Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.
32. Men kan vi påstå att Gud inte hade sänt honom?" Nej, det vågade de inte, för då skulle folket ställa till besvär. Alla var ju övertygade om att Johannes hade varit en profet som framförde Guds budskap.
33. Därför svarade de till slut: "Vi vet inte." Då sa Jesus till dem: "I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör."