27. Sedan citerade han stycke efter stycke ur det som Moses och alla profeterna skrivit, och förklarade vad Gud sagt om honom i alla böckerna i Skriften.
28. Vid det laget var de nästan framme i byn Emmaus, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare.
29. Men de hejdade honom och bad ivrigt: "Stanna här hos oss över natten. Det börjar ju redan bli mörkt." Så Jesus följde med dem hem.
30. När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det i bitar och räckte det till dem.
31. Då plötsligt öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men i samma stund var han försvunnen.
32. De sa till varandra: "Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?"
33. Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där Jesus elva närmaste efterföljare och de andra som följde honom var samlade.
34. Dessa tog emot dem med orden: "Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!"
35. Då berättade de två efterföljarna från Emmaus hur Jesus hade visat sig för dem på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.
36. Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: "Frid över er alla."
37. Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var ett spöke.
38. "Varför är ni rädda?" frågade Jesus. "Varför tvivlar ni på att det är jag?
39. Se på mina händer och mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var en ande så skulle jag ju inte ha någon kropp."
40. Och medan han talade visade han dem sina händer och fötter.
41. Men fortfarande stod de där tvivlande, fyllda av både glädje och förvåning. Då frågade han dem: "Har ni något att äta?"
42. Och de gav honom en bit stekt fisk,
43. som han åt medan de såg på.