34. Och han bad: "Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör." Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig.
35. Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet skrattade åt honom och hånade honom. "Han var bra på att hjälpa andra", sa de. "Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända."
36. Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka
37. och ropade till honom: "Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!"
38. Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: "Detta är judarnas kung".
39. En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: "Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!"
40-41. Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: "Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont."
42. Sedan sa han: "Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld."
43. Jesus svarade: "Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset."
44. Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre,
45. för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste i templet brast i två delar.
46. Samtidigt ropade Jesus med hög röst: "Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande", och med de orden slutade han att andas.
47. Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: "Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja."