25. "Då så", sa han, "ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud."
26. De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. Tvärtom var de så förvånade över hans svar att de blev helt tysta.
27. Sedan kom några saddukeer till honom. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de:
28. "Mästare, i Moses lag står det att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.
29. Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös.
30. Då gifte sig bror nummer två med änkan, men inte heller han fick några barn.
31. På samma sätt gick det för den tredje, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.
32. Till slut dog också kvinnan.
33. Hur ska det gå med henne när de döda uppstår igen? Vems fru blir hon? Alla sju har ju varit gifta med henne!"
34-35. Jesus svarade saddukeerna: "Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig. De som är värdiga att få vara med i den kommande världen sedan de har uppstått från de döda, de ska inte gifta sig.
36. De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått från de döda till ett nytt liv.
37. Att de döda uppstår bevisar Mose också när han talar om hur Gud visade sig för honom i den brinnande törnbusken. Han kallar Gud för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
38. Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla människor är levande för honom."