24. Samtidigt bar föräldrarna fram offret, som enligt lagen skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.
25. Vid den här tiden bodde en man som hette Symeon i Jerusalem, en mycket god man som levde efter Guds vilja och var fylld av Guds heliga Ande. Han väntade ivrigt på att Israels räddare skulle komma.
26. Guds heliga Ande hade gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, den kung som Herren Gud hade lovat sända.
27. Just den här dagen hade Guds Ande uppmanat Symeon att gå till templet, så när Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren Gud precis som lagen krävde,
28. var Symeon där. Och han tog barnet i sin famn och tackade Gud och sa:
29. "Herre, nu kan jag dö i frid, precis som du har lovat!
30-31. För nu har jag med egna ögon sett honom som du har bestämt ska rädda världen.
32. Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel."
33. Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.
34. Och Symeon bad Gud att ge dem allt gott och sa till Maria: "Många i Israel kommer att stöta bort det här barnet, och det ska bli deras olycka. Men för många ska han bli till stor glädje. Han ska vara ett tecken man strider om.
35. Ja, också du ska få lida, du ska känna det som om någon huggit dig i hjärtat. Men allt detta ska avslöja vad som verkligen gömmer sig i människors inre."
36-37. En gammal kvinna, som hette Hanna och som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung, men hennes man hade dött, och hon var nu 84 år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom bön och fasta.