55. för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem."
56. Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.
57. Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke.
58. Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull.
59. När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa.
60. Men Elisabet sa: "Nej, han ska heta Johannes."
61. "Varför det?" frågade de. "Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så."
62. Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg.
63. Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: "Han ska heta Johannes."
64. Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud.
65. Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd.
66. De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: "Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt."
67. Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa:
68. "Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det.