39-40. Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade.
41. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande
42. och ropade högt till Maria: "Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn.
43. Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök.
44. I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage.
45. Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig."
46. Maria svarade: "Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta!
47. Jag jublar över Gud, han som räddar mig!
48. Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka.
49. Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig.
50. Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom.
51. Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner.
52. Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53. Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54. Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder,
55. för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem."
56. Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.
57. Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke.
58. Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull.
59. När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa.