8. Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden.
9. Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.
10. Då tittade Jesus upp och sa till henne: "Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?"
11. "Nej, Herre", svarade hon. Då sa Jesus: "Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer."]
12. Sedan talade Jesus till folket och sa: "Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv."
13. Fariseerna sa då: "Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!"
14. Men Jesus svarade dem: "Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg.
15. Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen.
16. Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig.
17. I er egen lag står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis.
18. Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra."
19. "Var är din Far?" frågade de då. Jesus svarade: "Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också."
20. Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.