31. Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att kasta på honom.
32. Men Jesus sa till dem: "Ni har sett många under, som min Far i himlen har sagt åt mig att göra. För vilket av dessa under tänker ni stena mig?"
33. De svarade: "Det är inte för något under vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa, säger att du är Gud."
34. Då sa Jesus: "Står det inte i er egen lag att Gud sa: 'Jag säger att ni är gudar'?
35. Skriften, som inte kan ändras, kallar de människor som fick ta emot Guds budskap för gudar.
36. Varför kallar ni det då för hädelse när jag säger: 'Jag är Guds Son'. Är jag inte den som min Far har sänt till världen med en särskild uppgift?
37. Om jag inte gör de under som min Far vill att jag ska göra, då behöver ni inte tro på mig.
38. Men om jag gör under, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni snart bli övertygade om att min Far är i mig och att jag är i honom."
39. De försökte då gripa honom igen, men han lyckades komma undan.
40. Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där ett tag.
41. Det var många människor som kom till honom. Och de sa till varandra: "Johannes gjorde inga under, men allt han sa om Jesus var sant."
42. Och många började där tro att Jesus var sänd av Gud.