6. Efter att allt detta hade ställts i ordning, gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst inför Gud.
7. Men i det allra heligaste, det innersta rummet i tältet, fick bara översteprästen gå in. Och det gjorde han en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade till Gud, för att både han och folket skulle få förlåtelse för de synder de hade begått i sin tanklöshet.
8. Genom denna beskrivning visar Guds heliga Ande att vägen in till Gud och det allra heligaste var stängd för människor, så länge det första rummet och den ordning med präster som det representerade fanns kvar.
9. Det är också en bild som syftar på vår egen tid, för människor bär fortfarande fram gåvor och offer som inte kan göra dem felfria eller ge dem ett rent samvete.
10. Människor följer en massa regler om vad man får äta och dricka och går igenom olika reningsceremonier för att bli värdiga att komma inför Gud. Men allt detta är bara yttre regler om hur man tjänar Gud, och de skulle bara gälla tills det nya förbundet kom med en ny och bättre ordning.
11. Men nu har alltså Jesus Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått in i den stora och felfria gudstjänstbyggnad, som inte är gjord av människor och därför inte tillhör den här världen.
12. En gång för alla gick han in med blod i det allra heligaste i himlen. Men det var inte med blod från getter och kalvar. Nej, han offrade sitt eget blod, och genom det har vi fått förlåtelse för våra synder och blivit räddade för evigt.
13. Om människorna i det första förbundet hade gjort något som enligt Moses lag var förbjudet, kunde blodet från getter och tjurar, och vatten blandat med aska från en kviga, i yttre mening befria dem från skuld och göra dem värdiga att komma inför Gud.
14. Hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus befria oss från skuld, så att vi blir värdiga att tjäna Gud, han som ger liv. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i Guds eviga Ande.
15. Kristus är alltså medlare i ett nytt och bättre förbund mellan Gud och människor. Han dog för att ta straffet för de synder människor begått under det första förbundet, ja, han köpte oss fria från vårt slaveri under synden. Och genom detta kan alla som tackar ja till Guds erbjudande få del av Guds arv, det eviga liv han har lovat oss.
16-17. Ett förbund fungerar nämligen som ett testamente. Ingen får ärva något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död. Då först träder det i kraft.