7. En troende människa är som en åker. Om åkern suger åt sig det regn som faller och ger bonden en god skörd, då ska Gud vara god mot den.
8. Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att Gud en dag förkastar åkern och låter den brännas av.
9. Nu tror vi inte, kära vänner, att det är så illa ställt med er, även om vi talar på det här sättet. Tvärtom är vi säkra på att ni är på väg att räddas för evigt.
10. Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom. Han ser hur mycket ni älskar honom, eftersom ni ständigt hjälper dem som tillhör honom.
11. Fortsätt därför att göra allt detta med samma iver, så att Gud en dag kan uppfylla ert hopp och rädda er för evigt.
12. Var inte slöa och likgiltiga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av allt det goda Gud har lovat dem.
13. En av de människor som fick ett sådant löfte från Gud var Abraham. Gud svor vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid,
14. och sa: "Jag ska ge dig av allt mitt goda och låta dina efterkommande bli omöjliga att räkna."
15. Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut en son, precis som Gud hade lovat.
16. Även människor kan ju svära en ed. De tar Gud till vittne på att det de säger är sant, så att det blir slut på alla diskussioner.